Jag har tränat hårt andra dagen i rad, har värsta träningsvärken. Me likie! NU BLIR DET MINST 52 KG TILL SOMMARN, MJAU.

1 mcflurry oreos med chokladssås är : 364 kcl!!
1 fiskpinne 60 kcl
1 potatis 63 kcl
40 g isbergssallad 5 kcl
70 g vitkål 16 kcl
1 msk polkabetor 20 kcl
sås gjort på gräddfil ca 100 kcl
150 g pasta 204 kcl
1 ½ pannbiff 114 kcl
brunsås 55 kcl
1 st tomat 13 kcl
½ avokado 96 kcl 
 Allt som allt: 1 110 kcl!!!

Detta är verkligen inte okej. Just nu sitter jag här och skriver detta inlägg medans magen gör uppror, jag mår hemskt illa och vill spy. Från att ett max 500 kcl per dag till det här. Varför? jag kan inte svara på den frågan för jag vet faktiskt inte. Jag vet inte varför jag köpte den där glassen, jag vet inte varför jag tog sås till lunchen och middagen eller varför jag tog så mycket mat till middagen. Jag äcklar mig själv och när jag får sådana här ryck borde jag hamna bakom lås och bom!

Efter middagen lyckades jag i alla fall lura till mig en måltidsersättningsbar på 200 kcl. Det är det enda jag ska äta imorgon! Förutom lite middag för att jag måste men vi ska äta fisk så det blir nog bra. På fredag blir det bara middag. Denna dag ska inte förstöra mig utan jag får helt enkelt jobba hårdare! Fan vad jag är äcklig...

Idag var jag på jobbintervju inne i stan vi får se hur det går med det. Kändes bra i alla fall. Idag har jag varit helt jävla äckligt värdelös.

Hittills idag har jag ätit:
1 fiskpinne, 1 liten potatis, sallad, vitkålssallad, 1 msk polkabetor och sås på det.
Sen inne i stan tog jag en Mcflurry med oreos och chokladsås!!!!!
Seriöst! hur mycket kan detta vara? Jag blir så arg på mig själv, vadfan håller jag på med? Jag hoppas verkligen inte att det påverkar arbetet jag gjort resten av veckan speciellt mycket men om det gör det vad tar jag till med då? Typ fasta nästa vecka.

Men vill ni veta det värsta?
Jag har inte ens ätit middag än och mamma är där nere och lagar :(. Det blir pannbiff, makaroner, brunsås och avokado&tomatsallad. Ingen sås för min del i alla fall!

Idag kommer jag lugnt övergå 500 kcl och jag vill bara spy. Fyfan vad äcklig jag är!

Har ändå varit helt okej idag. Åt ju som sagt 1 dl bulgur till lunch, sen lite mager stek med potatis och pyttelite sås till middag. Nu har jag precis druckit en kopp rött te och ätit två små bitar 80% choklad. Har i alla fall inte överstigit 500 kcl och det ska jag hålla nu. Inte mer än 500 kcl per dag och kroppem kommer må bra! Lite rim där, nejmen man måste faktiskt få i sig lite energi för att orka och 500 kcl är en tredjedel av mitt egentliga dagsbehov så jag borde gå ner i vikt i alla fall. Vi kör detta en vecka nu och ser jag ingen skillnad nästa vecka får jag sänka kaloribehovet ännu mer. Nu ska jag se vidare på despe, xoxo.

Här kan vi verkligen snacka om smala, snygga, framgångsrika kvinnor!

Kommer ni ihåg när man var liten och ens största problem man kunde ha var att ens barbiedocka gick sönder eller att man ramla och gjorde illa sig? Man blev alltid tröstad av sin mamma och direkt efter den där kramen så var problemet ur världen och du var lycklig igen.
Men ju äldre man blev desto komplicerade blev problemen och det räckte inte med att krypa upp i mammas famn och allt skulle lösas. Varför kan vi inte få stanna med de lösbara problemen och strunta i allt det där komplicerade som gör att vi blir fundersamma, oroade, rädda och förvirrade.
Att vara barn var nog den bästa tiden i mitt liv och jag hade gärna tagit vara på den bättre, idag ser man ungar som växer upp allt för fort. Ska verkligen en 10-åring sminka sig och använda bh? När jag var i deras ålder lekte jag fortfarande med dockor. Är det vi äldre som påverkar barnen till att växa upp snabbare för jag kommer ihåg när jag var liten så ville jag vara exakt som min storasyster och hon är ändå 8 år äldre än mig.
Jag vet att jag är utseendefixerad och jag tycker att en size cero är det snyggaste man kan bli men skulle barn börja tänka likadant som mig skulle jag bli oroad, och skulle deras tankar blivit påverkade av mig och mina medmänniskor då skulle jag få enorma skuldkänslor. Jag skulle aldrig, aldrig önska någon samma rubbade åsikter som mig och speciellt inte ett barn men vad ska vi egentligen göra?
I dagens samhälle funkar inte "normal" längre vill du anses som vacker ska du vara smal och då menar jag verkligen smal. Visst jag kan erkänna jag ser säkert ut som vilken 17-årig tjej som helst. Jag är varken tjock eller spinkig om man jämför med andra. Men det spelar ingen roll om någon säger att jag är smal för jag kan bara se min egna bild av mig själv och då ser jag en fet kossa. Jag vet att jag inte är överviktig, innerst inne så vet jag ju det men när jag står där framför spegeln så kan jag inte se något vackert med mig överhuvudtaget. Jag är bara en otroligt äcklig, ful fet tjej. Och som jag sa, jag är ju ändå 17 snart 18 vilket betyder en vuxen människa. Jag kan ta vara på mig själv och vet att mitt tankesätt kan vara lite rubbat. Men om en tolvåring börjar tänka som mig, vadfan kommer den ungen ta till med då?
Jag vet inte hur mycket jag har läst att fler och fler yngre får ätstörningar (inte för att jag har äs men ändå). Det är seriöst ett allvarligt problem som vi äldre måste ta hand om innan det är försent.
 Kan inte detta bara få ett slut och kan inte barn bara få vara barn?


Att ungarna leker med dessa dockor hjälper väl inte heller till speciellt mycket. Vem fan kom på tanken att göra plastikopererade, lätklädda, bimbos dockor till småbarn?

Jag känner mig rätt skakis så ska faktiskt ta och äta något nu under dagen. 1 dl fullkornsbulgur med 1 buljongtärning och massa kryddor blir det. Allt som allt 143 kcl, helt okej.

För er som vill veta är 1 dl kokt bulgur 138 kcl och 1 hönsbuljongtärning 5 kcl. Kryddor är inga kalorier alls.

xoxo

Godmorgon eller god förmiddag kanske jag ska säga. Det är ju trots allt vardag men jag är hemma. Mådde inte helt okej imorse och hade ingen lust alls att gå till skolan. Men mamma försökte få mig att gå i alla fall. Ibland är hon verkligen dum i huvudet. Hon sa att om jag skulle stanna hemma behövde jag gå ner till lättakuten och undersökas först. Seriöst vad är fel på människan? Varför ska jag gå ner till doktorn och få konstaterar det jag redan vet, det som hon redan vet. Att jag har en vanlig förkylning typ. Ont i halsen, snuva och huvudvärk hur många gånger har man inte haft det?
Jag blev i alla fall skitsur på kärringen och ringde in till skolan själv och sjukanmälde mig sen somnade jag om. Precis innan hon skulle gå till jobbet kom hon in i mitt rum och väckte mig. Hon började tjata om att hon ska beställa tid hos doktorn och kolla mina värden, göra en hälsokontroll etc. Mamma tror nämligen att jag inte får i mig tillräckligt med näring fast jag äter som en häst! Och därför orkar inte min kropp hon tjatar hela tiden på at jag håller på att förstöra den och jag inte kommer palla skolan om jag fortsätter. Kan hon sluta överreagera någon gång?
Jag blir så irriterad på henne, hon vet inte hur jag mår i min kropp och kan därför inte döma mig. Jag mår skitbra (förutom nu för jag är sjuk) och när jag inte äter speciellt mycket det är då jag mår bäst så varför ska jag stoppa i mig onödig skit som min kropp ändå inte vill ha kvar? Ja som sagt, min mamma är fan dum i huvudet.

Idag var första skoldagen på en vecka däremot vet jag inte om jag kommer gå imorgon. Jag är sjuk kanske inte dödssjuk men i alla fall lite grann. Jag har sovit halva dagen så nu är jag inte speciellt trött men ska ge sängen ett försök snart ändå. Funderar på att stanna hemma imorgon, det skulle vara skönt och då behöver jag inte äta på hela dagen förutom middag som jag gjorde idag. Förresten så är det då jag mår som bäst. När magen är tom. Det är inte långt kvar till sommaren 2009 heller och jag ska verkligen hålla mitt egna löfte denna gång och nå min målvikt. Inte en till fet sommar säger jag bara så att stanna hemma är nog en bra idé.

Idag berättade en vän till mig en rätt komisk grej. I fredags var vi några tjejer som var på fest hemma hos O. Där var det ganska mycket folk och de flesta var killar, äldre än oss. I alla fall så drack jag lite och blev sådär lagom full och jag dansade som jag alltid gör på fest (självklart inte ensam). De som känner mig vet att jag aldrig är seriös på dansgolvet och jag överdriver alltid, oftast för att driva med en vän eller något. I alla fall så dansade jag lite "extra porrigt" eller vad man nu ska kalla de med några andra tjejer. Samtidigt sitter då min vän och en kille vi kallar honom N i soffan och kollar på. Han lutar sig fram till henne och frågar "Hur många har den där tjejen haft sex med?" och pekar på mig. Min vän vi kallar henne J förresten. Ja, J börjar skratta och svarar honom 25 st. Han förstår ju att hon driver eftersom hon skrattar och frågar en gång till. Hon tittar honom rakt i ansiktet och säger 1. Denna kille trodde självklart inte på J och trodde hon ljög och hon upprepade samma svar om och om igen fullt seriös. Men han trodde henne inte.

Det är ganska kul att bara för man uppför sig på visst sätt så kan folk tror motsatsen om en. Jag är verkligen inte en sådan som knullar runt som han tror. Jag har inte självförtroendet för de och skulle ändå inte vare en sådan tjej. Att lite överdriven dans kan ställa till med sådana påståenden är ju ett mysterium...